när man får barn igen så blir plötsligt sömnen så där otroligt viktig igen. och har man större barn kan man inte sova på dagarna eller ta sovmorgon som man vill. livet måste lixom fortsätta trotts att man inte får sova på nätterna. har man turen att vara två hemma som vi har så blir de lätt en källa till gräl. man blir riktiga minutpoliser. nu har du sovit si och så mycket längre än mig. jag var faktiskt uppe si och så länge inatt osv. på nå underligt viss kommer man ta sig igenom den här perioden och jag tror de är viktigt att inte kämpa efter millimeterrättvisa, för den finns inte. viktigast är att komma ihåg att de här är en kort period och försöka ge varandra stöd när de känns svårt. ibland är man så trött att man bara vill gråta, då kanske de är tillfälle för sambon/partnern att ge den en extra timme sömn. jag tror de jämnar ut sig tillslut men de är otroligt påfrestande när man är mitt uppe i de och speciellt kl 7 när bebis sover och de stora måste till skolan. då kan man lätt bli irriterad om man tycker de är den andras tur och den inte rör sig. men de är bara att hålla ut. de blir bättre och vi är i den här situationen av eget val. bäst att minnas de.:)
Kommentera