peanutandbean + one

Då var sisat passet gjort på lungavdelningen. och jag vet inte hur jag känner inför de, kommer jag sakna våra patienter? ja bitvis, kommer jag sakna personalen? ABSOLUT! så varför gör jag detta? Samtidigt som de är väldigt skrämande, till att börja med är de ett nytt arbetslag som jag ska smälta in i sen är de helt nya arbetsuppgifter och ett nytt sätt att tänka på så är de oxå så otroligt spännande och jag ser fram emot att få åka till jobbet imorgon. Så jag tror innerst inne att jag valt rätt. inget ont om lungvård men de var nog inte min grej. sen kan jag bara konstatera att äldre inte är min grej alls. så om de nu skulle vissa sig att neo inte heller är min grej kanske jag ska bli pizzabagare eller så istället. Men jag vill ju vårda, jag vill lindra och hjälpa mänsikor genom svårigheter. jag hoppas verkligen de kommer bli bra imorgon. första dagen på nya jobbet och förhoppningvis kommer jag bli kvar där längre än jag var på lungan. Man måste ta chansen när den ges och jag är lite stolt över mig själv för att jag vågar chansa. Förr skulle jag aldrig lämnat ett jobb där jag trivdes ok för att se om de finns en chans att få ett jobb som jag älskar. men jag har insett att för att vara den bästa sköterskan jag kan vara måste jag brinna för mina patienter. Massa flum nu men de är mycket tankar som far. förshoppningsvis kommer de bli bättre de kommande veckorna.

Håll tummarna för mig. =)