Ska försöka skriva ner en förlossningsberättelse. eftersom jag inte har min journal än så kommer tiden vara ca tider. hade ganska dålig koll på tiden på slutet.Hade tid på förlossningen mån kl 9 fr att se om alla fförvärkar gjorde nå nytta eller om jag bara hade ont utan att nå hände och om de fanns något de kunde göra. Isabella skulle börja skolan kl 8 så när jag vaknade vid 6 med värkar vart jag mest bara irriterad. envis som jag är tänkte jag hjälpa Isabella bli färdig och jag skulle gå med henne till skolan sen kunde vi åka in. men bebis hade andra planer och värkarna kom med ca två min mellan fort så vid 7 fick jag nog och mamma fick skjutsa in oss och sen skynda sig tillbaka för att hinna få Bella till skolan i tid(de hann med fem min tillgodo) väl inne på förlossningen fortsatte värkarna komma tätt och gjorde nå otroligt ont. gjorde en ctg remsa och sen undersökning var då öppen 4 cm, trodde jag skulle börja gråta då jag varit öppen 4 cm i flera dagar och inget händer. men värkarna fortsatte och jag fortsatte andas igenom värkarna. koncentrerade mig på att andas och att slappna av, jobba med kroppen. hade en väldigt bra bm som hade läst mitt brev och förstod att jag ville inte ha kvaddlar eller Eda. när de började bli riktigt jobbigt kring 9 snåret tror jag så kom lustgasen fram men de funkade inte alls. försökte andas så fort jag kände en värk men tyckte mest jag blev okoncentrerad och fick panik när jag andades lustgas så den blev ganska oanvänd.tyvärr började jag tvivla på mig själv och paniken kom smygande, hittade inte tillbaka till koncentrationen jag hade innan och blev mycket tvivel från mig. men Scott hjälpte mig med pep. De som var jobbigast då var smärtan i ryggen och trots mitt brev så kom kvaddlar på tal. och efter lite "övertalning" från Scott så gick jag med på att prova.(just då var jag villig att prova allt) och de var de mest smärtsamma jag varit med om men i typ en minut sen var smärtan i ryggen helt borta. helt underbart! nu kunde jag äntligen ligga ner en stund och fokusera på andningen igen. plötsligt kände jag hur de knäppte till i magen och sen blev de väldigt blött i sängen. mitt vatten hade gått. första gången de går naturligt. ringer på klockan och vår undersköterska kom in. hon konstaterade att bebis hade bajsat i vattnet, vilket gjorde mig riktigt rädd.(mitt jobb är inte bra i såna situationer) ganska snart kom bm som undersökte och satte skalpelektrod. då var jag öppen 7 cm. yes nånting händer! skalpelektroden satt inte bra och tappade hjärtljuden ganska ofta men den hann inte sitta länge. kände ganska snart hur de tryckte på, sa åt Scott att få in någon för nu kommer bebis. vår usla kom in igen och allt jag fick fram var att jag måste krysta men var inte säker på att jag fick eftersom jag inte var helt öppen. men hon uppmana mig att göra som kroppen ville, så jag bbörjade krysta. då blev de fart hon fick tag på vår bm och när hon kom in var huvudet på väg. de fick klippa av mig de charmiga nättbyxorna. men sen tog värken slut och de var de värsta på hela fförlossningen när jag kände hur huvudet var precis där men jag fick inte krysta utan värk. de var säkert inte många minuter mellan värkarna men de kändes som timmar. när värken äntligen kom tog jag i för allt jag var värd och kände hur huvudet kom ut bara resten kvar men en till värk och sen var hon ute. hon var blå och skrek inte så jag trodde genast de värsta men hon kom igång snart och äntligen fick jag upp henne på bröstet. den mest underbara känslan i världen! var lite problem med att få ut moderkakan och jag kände hur jag blödde ganska rikligt men fick medicin för att stoppa de och till slut kom även moderkakan ut och de kunde konstatera att jag inte spruckit något. mådde som en prinsessa när allt var klart och ville gärna gå på tidig hemgång vilket vi fick göra så vi var hemma igen till sex. lite speciell känsla att åka hemifrån på morgonen och komma hem med en bebis.:) men allt funkade bra och trotåts att de var en intensiv och smärtsam förlossning så mådde jag väldigt bra efter.prinsessan född 19/8 kl 11:32
Kommentera